Tv – reparationer, försäljning, installationer

Sörens TV-Service – 0501-192 90
Personlig service från start till mål för dina behov

RTL-legitimerad service

Behöver du hjälp med din Tv?

Vi har en personlig service alla dagar i veckan även kvällstid. RING NU SÖREN! Vi reparerar TV-apparater, fri låne-TV vid inlämnande av trasig TV. Ny tv som du köper kör vi hem och installerar.

Test

Vill du köpa en ny TV?

Vi har ett stort utbud av Tv-apparater för olika behov och storlekar av högsta kvalité. Vill ni se på nya modeller så är du hjärtligt välkommen till vår butik i Höglunda.
(Se sidan om Butiken)

Utställningslokalen Höglunda Lyrestad Öppen Måndag 16-18.

Digital Tv

Den bästa bilden och ljudet får du från en Parabol, för mer info. se vår parabolsida.

Analog TV = Signal analogt (det gamla sättet när du hade ”Tjock Tv” och vanlig antenn på taket)
Digital TV = Signal Digitalt
HDTV = Digital signal i högre kvalité (upplösning).

Det är ganska stor skillnad på kvalitén om du byter till Digital Tv, på en lcd/plasma så är oftast den analoga bilden grynig och lite suddig, det funkade ju på en liten 28″ TV men nu när bilden blir större ser man hur dåligt det verkligen ser ut. HDTV är ännu bättre, om man bara slötittar på TV så kanske det kvittar om det är vanligt digitalt eller HD, men om man ser på Sport eller film med mycket rörelse så blir det betydligt bättre.

Det du får tänka på är att om du skaffar digital TV från Comhem så måste du även skaffa ett abonnemang, dom kanalerna som sänds ut gratis nu analogt får du inte gratis i det digitala nätet, så du borde skaffa Comhem Medium eller liknande för att få alla vanliga kanaler. Om du vill skaffa digital TV så tycker jag att du ska skaffa TV medium abonnemang och köpa en HD digitalbox. Då får du dom vanliga kanalerna digitalt och även SVT HD, och du får även en digitalbox med HDMI anslutning, som gör att kvalitén blir bättre än om man kopplar via scart.

Vill du veta mer besök vår specialsida Analogt & Digitalt

Vad är TV?

Television är ett system inom telekommunikation för att på avstånd skicka ljud och tvådimensionella rörliga bilder till en mottagare. Numera betecknar termen, som kan förkortas TV, tv eller teve, även mediet (”att titta på TV”) eller för att beskriva tekniska lösningar som tillhör något av de olika TV-systemen. Systemet för att sända bilder har funnits kommersiellt sedan 1930-talet och har som massmedium fått stor spridning världen över.

Historia

Idén att kunna sända bilder från ett ställe till ett annat var en tanke som växte fram under flera decennier med hjälp av massor av andra uppfinningar. Ljusets struktur och egenskaper klarnade för vetenskapsmän under slutet av 1800-talet. Upptäckten av elektroner år 1897 hade en stor inverkan på människans förståelse av ljus. Nya upptäckter inom fysiken lade grunden för sändning och mottagande av ljus. Tysken Karl Ferdinand Braun kom med idéer om television redan på 1800-talet.

Efter att telegrafen uppfunnits 1843 var det många som inspirerades till att försöka överföra mer än endast punkter och streck över telegrafkablarna. Snabbt utvecklades många sätt att sända enkla tecken mellan sändare och mottagare, och till och med metoder för sändning av handskriven text utvecklades. 1908 var den tyske fysikern professor Arthur Korn i Stockholm och visade upp sin uppfinning. Ett telefotografi av skådespelerskan Anna Larsen överfördes via telegraf från Politiken i Köpenhamn till Dagens Nyheters redaktion i Stockholm den 27 september.[1] Telefotografi nämns första gången i svenska språket 1905; även då nämns Arthur Korn.[2]. Tillsammans med telefonen (som gjorde ljudsändningar möjliga) så var dessa uppfinningar mycket viktiga för televisionens utveckling. Enligt Svenska Akademiens ordbok skedde televisionens premiär i Stockholm på Röda Kvarn 1930, men ordet är belagt i svenskan första gången 1923.

Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången av John Logie Baird, som den 27 januari 1926 kunde visa en samling vetenskapsmän från Royal Society hur rörliga bilder överfördes mellan två våningsplan.[3] En hel del andra system uppfanns efterhand, men Bairds var det vanligaste. ”Mirror Drum” bestod av en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. Ett annat system använder en roterande spegel med flera sidor (fyra, sex, åtta och så vidare) och ett antal vinklade speglar bakom. Detta system kan visa mycket högupplösta (jämfört med nipkowskivan) bilder på flera hundra linjer. Faktum är att laserskrivare använder ett liknande system med en roterande mångsidig spegel. Ett helt elektroniskt system demonstrerades av Philo Taylor Farnsworth hösten 1927. De första regelbundna tv-sändningarna ägde rum den 11 maj 1928 i New York,[4] och den första transatlantiska TV-sändningen samma år, med Bairds mekaniska system. Då användes kort- och mellanvågsbanden, där vågorna kan studsa mot jonosfären, utan att man behöver använda en satellit.

De första TV-apparaterna var radioapparater med en TV-enhet bestående av ett neonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en bild i rödskala stor som ett frimärke. Det fanns även andra tekniker för att överföra bilder, till exempel en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. De första högupplösta sändningarna skedde i Tyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittarrum. Systemet hade 180 linjer, som gav en mycket högupplöst bild jämfört med Storbritanniens 30-linjerssystem. En av de första större sändningarna var Olympiska spelen i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efter andra världskriget. TV-nyheter kom igång ganska snabbt, men folk visste i princip redan om nyheterna; det tog ett par dagar innan man kunde sända det filmade materialet på grund av långa transportvägar och klumpiga filmsystem.

Färg-TV kom i USA 1953, via CBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men när Radio Corporation of America (RCA) kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit TV frångick CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.

Sveriges TV-historia

1930-1950: Teknikdemonstrationer
Första visningen av television för allmänheten ägde rum i december 1930 på Svensk Filmindustris (SF) biograf Röda Kvarn i centrala Stockholm av skotten John Logie Bairds ”televisor”.[2]

December 1935, visade Stockholms-Tidningens kontor vid Slussen i Stockholm och Dagens Nyheters kontor vid S:t Eriksplan ”synradion”. Utsändningarna ordnades av Svenska Radioaktiebolaget (SRA/Radiola) på Kungsholmen i Stockholm.[2]

I november 1938 visade Stockholms-Tidningen själv i samarbete med Svenska Philips ”levande fjärrbild med ljud” på Kungsgatan i Stockholm.[2]

Det regerande partiet Socialdemokraterna som vid tiden haft makten sedan 1932 ansåg frågan om Television som lågt prioriterad och det mynnade så småningom ut 1944 i att ”Telegrafstyrelsen skulle följa den tekniska utvecklingen och Radiotjänst den programmässiga”.[2]

1946 reste två assistenter Björn Nilsson och Hans Werthén vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) till USA för att studera televisionens ståndpunkter och framtidsmöjligheter. När de kom hem konstaterade de i en reserapport att ”Tiden nu får anses mogen att även i Sverige börja bearbeta olika sidor av televisionstekniken”.[2]

1950-1956: Försökssändningar från KTH
Hösten 1950 inledde den av Telegrafstyrelsen skapade Televisionsforskningsnämnden försökssändningar från KTH med TV-sändningar från KTH:s Teknis på onsdagar. Dessa nådde cirka 300 amatörbyggda mottagare med en täckningsradie av 50 km under goda förhållanden. Samt finansiering från Ericsson, Försvarets Forskningsanstalt, Telegrafstyrelsen och KTH.[förtydliga] Ledningen hos Telegrafverket var i motsats till Radiotjänst och Tidningsutgivarna öppen för såväl reklamfinansiering som mottagaravgifter.[2]

1951 tillsatte regeringen en statlig utredning som fick öknamnet televisionsfördröjningskommittén.[2]

1954 genomfördes en vecka med film arrangerad av Sandrew-Ateljéerna av en regissör och en ingenjör från Philips som initiativtagare trots motstånd från ägaren av Sandrews. För att denne befarade minskade biografintäkter. Samt en massa program som sponsrades av olika organisationer och företag. Detta satte sedan fart på andra krafter som ville ha en licensbaserad och statligt styrd television.[2]

1956-1969: Officiell start och de första åren
Den officiella starten av TV-sändningar i Sverige ägde rum 1956 med analog televisions teknik. TV-sändningar hade dock kunnat tas emot från Danmark sedan den 2 oktober 1951 då de danska provsändningarna startade. De permanenta dagliga danska TV-sändningarna inleddes 1954. Svenska TV-sändningar inleddes i mindre skala samma år, den 29 oktober 1954 med programmet En skål för televisionen. Programledare var Lennart Hyland. Radiotjänst hade då fått tillstånd att göra provsändningar mellan 1 september 1954 till 30 maj 1955.[3][4] Ett av problemen i början som många hade var till exempel att bilden ofta började ”rulla”, vilket berodde på att vertikalavlänkningsfrekvensen varierade något efter att komponenterna blev varma, och behövde justeras. Ganska snart fick apparaterna kretsar som skötte detta automatiskt.

Det fanns ett motstånd mot televisionen bland de svenska politikerna, särskilt i det regeringsbildande socialdemokratiska partiet, men i och med att sändningarna kom igång 1954 minskade detta motstånd och TV-sändningar kunde officiellt inledas av Radiotjänst den 15 september 1956 med programmet Sigge slår på stora trumman.[5] Televisionen skulle vara reklamfri och finansieras genom licensavgifter. Antalet TV-licenser växte snabbt, och inför fotbolls-VM 1958 i Sverige började TV bli en vanlig apparat i de svenska hemmen. 1957 inleddes reguljära sändningar och Radiotjänst bytte namn till Sveriges Radio, som sänt radio i Sverige sedan 1925.

1969-1987: Två statskanaler och färg-TV
Under slutet av 1960-talet diskuterades frågan om en andra TV-kanal flitigt. Näringslivet och de borgerliga ville att den nya kanalen skulle finansieras av reklam för att garantera konkurrensen. Socialdemokraterna ville dock att även den andra TV-kanalen skulle vara reklamfri och drivas av Sveriges Radio, främst med tanke på dagstidningarnas annonsförsäljning. Så blev det. Den 5 december 1969 startade TV2 och den första TV-kanalen fick därför namnet TV1. Dessa två kanaler skulle konkurrera även om de tillhörde samma företag. TV2 fick omgående stämpeln ”vänstervriden”, vilket inte heller dementerades.

TV2:s satsningar på program om ”vanliga människor på deras vanliga arbetsplatser” blev dock ett fiasko. Endast barnredaktionen och de regionala sändningarna (som bara sändes i fyra områden , Sydnytt, Västnytt, Östnytt och Nordnytt – resten av TV2-tittarna fick istället bara se en klocka mellan kl 19.20 – 19.30.) Senare sändes de fyra regionala programmen omväxlande i resten av Sverige. Först i slutet av 1980-talet fick statstelevisionen regionala nyheter över hela Sverige.

TV1 körde vidare i liknande stil som före 1969. Lördagskvällar gällde något av Lennart Hylands program, 21 med Arne Weise eller Tiotusenkronorsfrågan. Amerikanska deckare som Columbo, McCloud, Kojak och Baretta sändes ursprungligen enbart i TV1, men från mitten av 1970-talet började de båda kanalerna allt mer likna varandra. Noterbart var också den korta sändningstiden, hela året startade sändningarna först vid 17.30 tiden med barnprogram. Och vardagar släcktes båda kanalerna kring kl 22. Licenspengarna användes huvudsakligen till egna mycket dyra produktioner. Vissa av dem har visats senare, till exempel Raskens, annat har mer eller mindre glömts.

Färg-TV-sändningar inleddes officiellt den 1 april 1970.[6] De första färgsändningarna skedde dock redan 1967.

1970 inleddes även testsändningar av regional television genom starten av Sydnytt för Skåne. Senare startade Nordnytt för Norrlandslänen, som delades upp i Nordnytt för Västerbottens och Norrbottens län och Mittnytt för de övriga 1972 då även Västnytt från Göteborg startade. Under 1980-talet skulle de regionala sändningarna komma att täcka hela landet genom start av Östnytt (1980), Smålandsnytt (1983), Tvärsnytt (1986) och slutligen ABC för Stockholms och Uppsala län som startade 1987.

1987-: Statsmonopolet bryts
Sverige hade länge enbart två TV-kanaler som båda kom från Sveriges Radio/Sveriges Television. Detta monopol började brytas upp när kabel-TV-nät lanserades 1986. Under slutet av 1980-talet började kabelnäten i större utsträckning lägga till andra kanaler än SVT:s. Kabelnäten sände flera utländska kanaler som de tog emot via satellit.

Den socialdemokratiska politikern Maj Britt Theorin förespråkade förbud mot privat innehav av parabolantenner under mitten av 1980-talet, på förslag från det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, och fortsatte att argumentera för det under många år.[7]

Den 31 december 1987 inledde Kinnevik sina sändningar av TV3 som sände program på de skandinaviska språken. Sändningarna skedde via satellit från London för att kringgå skandinavisk lagstiftning. Ytterligare en svenskspråkig reklamfinansierad kanal, Nordic Channel, började sända 1989. Denna kanal bytte sedermera namn till Kanal 5.

Under slutet av 1980-talet startades också betal-TV-kanalerna FilmNet, TV1000 och SF Succé som sände till Sverige (TV1000 och SF Succé gick samman 1991).

TV4 startade sina sändningar den 15 september 1990. Man hade uttalade höga publicistiska ambitioner och startade bland annat ett nyhetsprogram, Nyheterna, som skulle konkurrera med då dominerande Rapport i TV2 och Aktuellt i Kanal 1.

I och med den ökade tillgången till utländska kanaler via kabelnät och satelliter återkom debatten om huruvida marksänd kommersiell television skulle införas. Olika modeller för detta diskuterades, vilket mynnade ut i att ett nationellt nät skulle upplåtas åt en privat TV-kanal.

Hösten 1991 skulle beslut fattas om att en tredje kanal skulle sända i marknätet. En jämn strid stod mellan TV3 och TV4 om den nya kanalen. Denna vanns till slut av TV4.

I TV4:s tillstånd stod det bland annat att man skulle upplåta sändningsutrymme i kanalen till tjugo regionala programbolag (vilket senare blev enbart sexton). På så vis hade Sverige två nät av regionala TV-sändningar, det i TV4 och det tidigare i TV2. SVT:s regioner utökades genom delning av Mittnytt-regionen till Gävledala och Mittnytt.

Att TV4 fick monopol på marksänd kommersiell TV gav kanalen en konkurrensfördel gentemot TV3. 1994 gick TV4 om TV2 och blev Sveriges mest sedda TV-kanal. TV3 blev därmed näst mest sedda kommersiella kanal medan Kanal 5 (tidigare Nordic Channel) kom att etablera sig som den tredje största kommersiella kanalen.

1992 introducerade TV4 daglig morgon-TV i Sverige genom programmet Gomorron, senare Nyhetsmorgon. SVT följde efter med morgonsändningar från Rapport 1993. Sveriges Television hade dock sedan 1977 kört Gomorron Sverige lördagsmorgnar mellan kl 8-10, ursprungligen med Lennart Hyland som programledare, senare övertogs dessa lördagssändningar av Göteborgs-TV med flera olika programledare, bland annat Janne Jingryd som då samtidigt var värld för Tipsextra, fotboll från engelska ligan samt V65 trav 15.30 – 17.55, från november till mars.

Under 1990-talet startades ytterligare svenska kanaler. Kinnevik startade ZTV 1992 och TV6 1994. Andra kanaler var TV 21 (start 1993) och TV8 (1997).

Digital-TV
Huvudartikel: Marksänd digital-TV i Sverige
Under senare delen av 1990-talet har en digitalisering av TV-sändningarna diskuterats. Några av pionjärerna var kabelbolaget Com Hem och satellitdistributören Canal Digital.

1997 fattade Sveriges riksdag beslut om att digitala sändningar i marknätet skulle inledas. Dessa inleddes 1999. De första kanalerna som sändes där var SVT1, SVT2 och SVT24 samt fem regionala SVT-kanaler. 1999-2000 började bland annat TV4, Kanal 5, Canal+, TV3, ZTV, TV8, TV1000, Viasat Sport, eTV och K-world sändas i digitala marknätet.

Den 15 augusti 2001 slutade MTG:s kanaler sända i marknätet, vilket ledde till en omfattande debatt. Istället fick andra kanaler ta över MTG:s utrymme.

År 2001 startades Västerbottensnytt och Värmlandsnytt i SVT.

Under 2000-talet startades en uppsjö av nya kanaler. Utöver SVT24 har SVT startat Barnkanalen (2002) och Kunskapskanalen (2004). TV4-Gruppens första seriösa satsning på ytterligare en kanal var TV4 Plus (2003). Sedan dess har företaget expanderat snabbt med bland annat TV4 Film (2004), TV400 (2005), TV4 Fakta (2005), TV4 Komedi (2006), TV4 Guld (2006) och TV4 Sport (2005/07). Även betal-TV-tjänsterna med Canal Plus-kanalerna, TV1000-kanalerna och Viasat Sport:s-kanaler har mångdubblat antalet TV-kanaler och abonnenter. Många mindre aktörer har också lanserat nya kanaler, med varierande resultat.

Efter att nya tillstånd för marksänd digital-TV delats 2004 ut började MTG åter sända sina tre huvudkanaler (TV3, ZTV och TV8) i marknätet.

Den 19 september 2005 inleddes släckningen av det analoga marknätet. Sveriges riksdag hade beslutat att marknätet skulle vara helt digitaliserat i februari 2008.

I många andra länder har TV-bolagen haft en gemensam utmärkelse som delas ut till TV-personligheter och program. År 2005 fick Sverige ett sådant pris – Kristallen. Tidigare hade Aftonbladets TV-pris haft en liknande funktion.

Genom att bredband blivit tillgängligt i allt högre grad har webb-TV kunnat etablera sig. En undersökning gjord av Mediavision under 2007 visade att 10 procent av svenskarna (mellan 15 och 74 år gamla) tittade på webb-TV dagligen. Detta var en ökning från 3 procent under första kvartalet samma år. Bland de största sajterna med webb-tv-innehåll, fanns Aftonbladet.se, Expressen.se, Youtube.com, TV4.se och Svt.se.[8]

Program
Under 1980- och 90-talen fanns flera så kallade caféprogram. Efter att dessa försvann har pratprogram i anglosaxisk stil haft viss framgång.

De kommersiella kanalerna prioriterade från att de startade på 1990-talet program för en bred publik – framför allt publiksporter som fotboll och ishockey, film och dramaserier från USA, populärkultur och underhållningsprogram samt i viss mån smahällsprogram. SVT har satsat på samhällsprogram, samt smalare program inom kulturen. När SVT direktsänder sport hoppar programmen ofta mellan 1:an och 2:an, och tittaren får använda fjärrkontrollen för att knappa över.

Under 1990-talet var såpoperor populära, bland annat Rederiet, Tre Kronor, Skilda världar och Nya tider.

Musikaliskt har framför allt Melodifestivalen, men från 2004 även Idol, varit populärt.

Reality-TV:ns intåg
1997 hade svensk TV-underhållning stagnerat. SVT lät spela in och sända det kontroversiella reality-TV-formatet ”Survivor”, under namnet Expedition Robinson. Detta var världens första riktiga dokusåpa och ledde till att tävlingsprogram grundade på intriger, gräl och mer eller mindre förnedrande moment blev populära i hela västvärlden. Efter flera skandalomsusande säsonger av bland annat Robinson, Big Brother och Farmen har intresset för denna form av underhållning svalnat. Engelskspråkiga dramaserier (bland annat Sex and the city, Desperate Housewives och Lost) har blivit populära på nytt. Trenden inom reality är program som handlar om talangutveckling. Dit hör musiktalangjakter, som Popstars, Fame Factory och Idol, men också Floor Filler, FC Z/HC Z, Let’s Dance,Talangjakten och Rampfeber.

Källa: Wikipedia